LENINS "REVOLUTION"

Redan 1890 öppnades i Förenta Staterna särskilda skolor för utbildning av ryska revolutionärer. Dessa bekostades av mångmiljonären Jacob Schiff, en från Tyskland utvandrad jude. Undervisningen planlades i samförstånd med den judiska orden B'nai B'rith, judarnas broderorganisation till Frimurarorden. Kull efter kull av väl utbildade revolutionärer sändes över till Ryssland eller väntade i angränsande länder på tillfälle att få i praktiken omsätta sina av judarna i Amerika inhämtade lärdomar. De rysk-japanska fredsförhandlingarna 1905 skedde under den med stor majoritet valde presidenten Theodore Roosevelts välvilliga auspicier. Ledare för den ryska delegationen till fredskonferensen var greve Witte, gift med en judinna, och Roosevelts representanter var den ovannämnde Schiff samt Adolf Krause, stormästare i B'nai B'rith. Den senare förklarade helt oförblommerat, att judarna skulle släppa lös revolution i Ryssland, om icke tsaren beviljade de ryska judarna fulla medborgerliga rättigheter. I oktober bröt revolten ut, och tsaren tvingades till eftergifter i demokratisk anda. Alltjämt fortsatte strömmen av revolutionärer från USA till Ryssland. En del ryska judar hade beväpnat sig med amerikanskt medborgarskap och amerikanska pass. Situationen i Ryssland blev alltmer kritisk, och regeringen fann sig till slut föranlåten att vägra erkänna återvändande ryska judars rätt till amerikanskt medborgarskap. Då slog Amerikas judar åter alarm, och president Taft gick till motåtgärder. I december 1911 uppsades det rysk-amerikanska handelsavtalet för judarnas skull.
Under tiden har kampen gått vidare i Amerika. Judarna har konsoliderat sin ställning. Jacob Schiff blev direktör för den stora bankirfirman Kuhn, Löeb & Co och kontrollerade förutom sina järnvägs - och telegrafbolag de stora bankerna Union Pacific, National Bank of Commerce, National City Bank och Columbia Bank. När Lenin och Trotsky exporterats till Ryssland 1917 försåg dessa väldiga bankföretag sina meningsfränder med pengar. Saken var sedan länge väl förberedd. De ryska revolutionärerna hade i god tid försetts med enorma ekonomiska resurser och strödde omkring sig pengar. Det råder inget tvivel om, att detta i hög grad underlättade deras vettvilliga, men samtidigt målmedvetna kamp. General Hoffman, som praktiskt taget dikterade fredsvillkoren i Brest-Litovsk, skriver om dessa revolutionärer (citerad av Kurt Stechert i "Tyskland och Sovjetunionen" sid.16):'Bolsjevikledarna betraktades då endast som extremt socialistiska fantaster. Den tyska riksledningen hoppades att de efter sin ankomst till Ryssland ytterligare skulle stegra förvirringen därstädes och att Ryssland till följd härav skulle kunna tvingas till fred inom en ej alltför avlägsen framtid. Ingen ansåg det för troligt, att bolsjevikledarna skulle kunna slå under sig makten för någon längre tid. Det stod inte i mänsklig förmåga att förutse, att dessa revolutionärer från kaféerna i Schweiz, skulle vara i stånd att bemäktiga sig Ryssland, lyckas behålla makten genom blodigt skräckvälde, vartill historien aldrig skådat maken, och bli ett hot mot allt som människoanden under århundraden skapat.'

Istället för att lösa den så kallade "judiska frågan" så har man förvärrat den genom att göra det palestinska folket till offer för det judiska utvalda folket. Folkmordet på palestinierna ses, av många, som en terapi för att behandla det judiska sjukliga komplexet.
BG Montgomery var en framstående svensk jordbrukare av skotsk familj och dessutom storpolitiskt väl bevandrad och författare till flera böcker. Dessa böcker utgavs i den engelskspråkiga världen under mellankrigstiden och väckte betydande uppmärksamhet främst i England. år 1943 utgav Montgomery en bok i Sverige med titeln "Närmare stormcentrum". Den boken behandlar storpolitiska frågor under det pågående andra världskriget. Där behandlas, i ett särskilt kapitel, judefrågan med rubriken: "Judeproblemet", som än idag är av största intresse. Inte minst därför att denna fråga bara aktualiserats mer och mer med Israels tillkomst och dessutom att den judiska eller sionistiska makten ökat ända dithän att hela saken blivit offentligt tabubelagd. I åsikts - och yttrandefrihetens namn fortsätter vi här i Radio Islam att belysa judefrågan och läser därför upp Montgomerys analys som har rubriken "Judeproblemet":

JUDEPROBLEMET

"Den som förnekar judeproblemets existens är en humbug, säger den kände engelske författaren Hilaire Belloc i sin bok om judarna. Enligt hans mening dikteras en sådan inställning antingen av konventionella hänsyn, skenhelighet eller fruktan; det finns ingen parallell till judeproblemet, ty det historiska och sociala fenomen, som skapat detsamma, är enastående; det är ett problem, som vi lika litet kan undkomma som föregående generation lyckades i sina försök härvidlag; det kommer inte att minska i betydelse genom någon slags helande inverkan av tiden; tvärtom ökar dess betydelse mitt framför våra ögon; problemet kräver en lösning, omedelbart och utan omsvep.
Det är onekligen intressant att jämföra detta uttalande av en av Englands främsta experter på området med de åsikter, som förfäktas av vissa författare i en på Bonniers förlag utgiven broschyr med titeln "Mot Antisemitismen". Denna samling av uppsatser hör till ren propagandalitteratur. Den utgör en veritabel gruva av halvsanningar, ensidiga exempel, missvisande uppgifter och direkt felaktiga påståenden. Vi kan icke här ta upp till behandling de många synpunkter, som där framläggs, utan måste inskränka oss till några få.
'Att kalla bolsjevismen judisk är en grov lögn', skriver Lydia Wahlström, som påstår att det ursprungliga Sovjet inte räknade med mer än två heljudar och att den ryska regeringen 1937 hade en enda jude.
Belloc ser litet olika på saken. Revolutionen var, säger han, en judisk rörelse, men ingalunda en för alla judar gemensam rörelse. Belloc, som är synnerligen väl informerad om vad som verkligen hände i Ryssland, beskriver utvecklingen sålunda:
'I praktiken sattes givetvis inte upp en proletärregering, ännu mindre någonting så meningslöst och motsägande som en "proletariatets diktatur". Det hela kallades för republik av arbetare och bönder. I själva verket var det ingenting ditåt. Det var helt enkelt despotism utövad av en ledande klick, som exporterats från Tyskland för att omöjliggöra vidare militära insatser från rysk sida. Alla dessa ledare utan undantag var judar eller ryssar, som genom sina familjeförbindelser representerade judarna. Den förnämste av de förstnämnda var en Braunstein, som dolde sig under der tagna namnet Trotsky. Ett fruktansvärt terrorregemente uppsattes, under vilket otaliga ryssar ur de ledande skikten massakrerades. På detta sätt utplånades hela den ryska staten. Bland de mördade var ett stort antal präster, mot vilka de judiska revolutionärerna hyste ett särskilt agg. Den gamla sociala organisationen sopades bort och ett helt nytt ekonomiskt system skapades under den judiska despotismens välde. I städerna infördes kontroll och ransonering av födoämnen och andra nödvändighetsartiklar, varvid kroppsarbetarna erhöll de största ransonerna. De som ej arbetade för det nya systemet och dess herrar fick ingenting alls. Jordbruket nationaliserades i teorin, men i praktiken kunde städernas judekommittéer icke genomdriva detta, utan bönderna tog hand om jorden. De judiska kommittéerna var dock tillräckligt starka för att företa raider i jordbruksdistrikten och lägga beslag på skörden för trupperna och stadsbefolkningens behov.' Så långt Belloc.
Det torde icke kunna bortresoneras, att den ryska revolutionen organiserades och finansierades av judar för att tillvarata judiska intressen och tillfredsställa judiskt hämndbegär. Kommissarierna, som bestämde vilka som skulle mördas (likvideras) var till allra största delen judar.
Skulle Dr Wahlström, efter att ha tagit del av ovanstående, fortfarande insistera på den "grova lögnen" kanske vi får tillgripa andra hjälpmedel. Vi får väl då hänvisa till, att judarna själva oförblommerat erkänner sin andel i den ryska revolutionen. Detta framgår bl a av en artikel av juden Marcus Eli Ravage.
Skulle även detta bevis anses otillräckligt må vi hänvisa till ett yttrande av Winston Churchill. I sitt tal i Dundee den 24 september 1921 uttalade han sig om den ryska revolutionen i följande ordalag:
'Denna fruktansvärda katastrof framkallades av en relativt liten klick yrkesrevolutionärer, flertalet av dem judar, som har plågat det olyckliga ryska folket under dettas svaghetsperiod.'
Vi hoppas att den lärda författarinnan inte vill påstå, att hon är bättre underrättad än Winston Churchill. Han har dock litet "inside information".
Beträffande judeinslaget i den första sovjetregeringen tror jag vi kan lita på Bellocs uppgifter, att alla revolutionsledarna utan undantag var judar eller representerade judiska intressen. Trotsky var juden Braunstein, Sokolnikov var juden Brilliant, Sinoviev var juden Apfelbaum, Kamenev var juden Rosenfeldt, Jakob Moses Sverdlov och Moses Uritzki var judar. Av de återstående fyra var Bubnov ryss, Lenin kvartsjude och gift med judinnan Krupskaja, Dzerjinski polack, Stalin georgier och sedermera gift med en dotter till juden och patriarken Lazar Kaganovitj. Stalin är högtidligen intagen i de ryska judarnas samfund. Bland övriga kända revolutionsfigurer må nämnas Radek, som var juden Sobelsohn, Borodin som var juden Grusenberg, Litvinov som är juden Finkelstein, samt judarna Maiski, Losovski, Mechlis, Sjvernik och Berija, alla i främsta linjen. Molotov är gift med judinnan Sjemtsjusjina.
Dessa fakta måste dr Wahlström tydligen ha förbisett. Det är litet betänkligt, när man uppträder med sådan pretention och för huset Bonniers talan.

JUDISKA FINANSENS MAKT

Tyska regeringen hade ingen aning om vilka enorma ekonomiska resurser, som stod revolutionsledarna till buds, att de hade bakom sig praktiskt taget hela världsjudendomens finanser, och att de redan från början kunde påräkna obegränsad hjälp vid organisationsarbetet av åtskilliga miljoner intelligenta, skolbildade och fanatiska ryska judar. Detta blev för Tyskland en synnerligen oangenäm överraskning. De stora finanshusen i USA var mycket säkrare informerade om saken.
I detta sammanhang kan det vara på sin plats att påpeka, att orden B'nai B'rith, världsjudendomens kamporganisation, öppnade skallet mot Hitlers Tyskland, och att det var denna organisation, understödd av finanshuset Kuhn, Löeb & Co med underlydande storbanker, som finansierade krigshetsen i Amerika och England.
Sven Stolpe vistades före krigsutbrottet i Tyskland i och för moralisk upprustning under den s k oxfordrörelsens auspicier - denna rörelses namn utgör inom parentes sagt en ren förfalskning, vilket experten på den verkliga oxfordrörelsen, biskop Brillioth, torde kunna intyga.Den är snarast att betrakta som en slags affärsrörelse i religion, och den offentliga bikten utnyttjas säkerligen på sina håll som internationell informationskälla. Stolpe vann under sin tysklandsvistelse många vänner bland nationalsocialisterna, som tydligen givit honom vissa förtroenden. Dessa återges nu i hans uppsats, men eftersom citaten är ordagranna är källorna inte namngivna. Det är vanskligt med anonyma referat, som lätt förfalskas, då den som citerats inte har möjlighet att försvara sig. För vår del har vi den bestämda uppfattningen, att här föreligger ett fall av avsiktlig förvrängning. Den saken kanske Stolpe bäst utreder med sitt eget samvete.

[Aktb. 10, p 11. Sändes 21/10/88] Saken ligger istället så till: Ingen ärlig person, inte ens judarna själva, förnekar den kolossala maktställning som den judiska finansen för närvarande intar i världen. Vidare är det ett obestridligt faktum, att judarna före den nationalsocialistiska omvälvningen utövade ett mycket hårt regemente i Tyskland. Alla samhällsklasser drevs till ruinens brant, medan judarna, delvis med hjälp av utländskt kapital, inhöstade enorma vinster.
Vi skall däremot inte alls bestrida, att de tyska nazisterna genom sin judehets drivit fram en masspsykos och gjort politiskt kapital av judefrågan. Det sätt på vilket judarna behandlats i Tyskland är för oss svenskar främmande och i hög grad motbjudande. Men vi skall icke förty hålla oss till sanningen och se judefrågan i dess rätta ljus.
En jude som står på gammaltestamentlig grund och följer Talmuds anvisningar är en farlig medborgare, i vilket land det än vara må, och vi får inte glömma, att de stora världsomspännande judiska organisationerna: den judiska världskongressen, comité des délégations juives, union des associations culturelles de France et d'Algérie, Anglo-Jewish Association, Board of Deputies of British Jews, American Jewish Committee, American Jewish Congress, Anti-Nazi-League, American Jewish Joint Distribution Committee, American Jewish Consultive Council and American Joint Reconstruction Foundation, den sionistiska världsorganisationen och orden B'nai B'rith står på gammaltestamentlig grund. Bakom dessa stora organisationer skymtar de judiska bankhusen i Wall Street och Lombard Street med sina omätliga tillgångar, även om ledarna av de senare snarast kan betraktas som ateister.

ENGBERG:

Den bästa framställning av judefrågan, som presterats på vårt språk, har till författare Arthur Engberg och publicerades i tidningen Arbetet den 12 mars 1921. Vi skall här citera några rader ur detta märkliga aktstycke:
'I sin erövring av världen har judendomen fullföljt en målmedveten raspolitik. Man har opererat på två linjer. å ena sidan har en stamrenhet bevarats, som står utan motstycke i historien. Det har sörjts för att en frisk obemängd och äkta kärna av gammaljudisk ras vårdats och bevarats unders segt fasthållande vid stammens fäderneärvda traditioner. å andra sidan har man detacherat vissa element att beblanda sig med andra nationaliteter och skapa dessa semitiska blandningstyper, som alltmer och mer börjat inpyra den nationella folkstocken. Den rena stammen har varit och är bärare av den judiska andens bästa och starkaste kultur. Den är judendomens kraftkälla genom tiderna. Men hand i hand med dess betydande inflytande över de nationella kulturerna har gått det systematiska underminerandet av de övriga raserna. Det ligger i denna expansion judendomens hela kynne att vara cell-byggare, att fräta sönder, inifrån uppluckra och förbränna ...
Judendomen har varit och är den indo-ariska folkstammens mistel. Den kräver en ädel ras som näringskälla, och det vore orättvist att färneka, att den har säker blick för det bästa och livsdugligaste.'... Detta meddelas givetvis inte som någon kritik av "rasblandning".

[Aktb. 10, p 12. Sändes 21/10/88] Landshövding Engberg är ingalunda ensidig i sitt bedömande av judefrågan. 'Få inslag av mänsklig dumhet och brutalitet äro vidrigare än den organiserade antisemitismen.', säger han. Detta hindrar emellertid icke, att man bör vara på sin vakt mot judarnas samhälsskadliga verksamhet. Herr Engberg uttrycker sin mening härvidlag i följande pregnanta satser:
'En annan sak är, huruvida humanitetens och toleransens bud skall kräva den passiva självuppgivelsen. Det finns en antisemitism, som varken är dum eller brutal utan helt enkelt ett uttryck för naturlig kulturell självhävdelse. Den räknar kallt med det faktum, att den judiska infiltreringen skapar en mestizprodukt, som representerar en upplösning av den inhemska rasens djupaste och bästa egenart. För närvarande är det faktiskt så, att våra barn får läsa sin nationella litteratur genom Mose brillor. Vår litteraturhistoria behärskas av hel -, halv - och kvartsjudar.'

JUDARNA FÖLJER SITT EGET VÄSEN - SVENSKEN GLÖMMER ATT HåLLA På SITT

Det är skarpa ord, men de kommer ur hjärtats djup. De grundar sig på inte bara vittomfattande historiska och litteraturhistoriska studier utan även på stor personlig erfarenhet. Det är intressant att notera herr Engbergs iakttagelse, så tidigt som 1921, att den svenska unghögern redan då var på glid i av judefinansen önskad riktning. Han skriver därom: 'Man har icke kunnat undgå att märka, att den tongivande nationalistiska unghögern i vårt land fått en allt påtagligare hebreisk accent.' Herr Järte i Svenska Dagbladet hade redan då vunnit en del proselyter.
I sitt slutomdöme gisslar herr Engberg* svenska folket för dess ointelligenta inställning till judarna: 'Judarna följer sitt eget väsen, och därom är intet att säga. Men svensken glömmer lätt att hålla på sitt eget. Det är som om någon slags indolens hindrade honom från att slå vakt om sin innersta och bästa egendom. Den företagsamme semiten tar hand om den, tolkar och utlägger den, och vi beskedliga svenskar fylls av nationell stolthet över våra judars bedrifter.'
Det skulle göra författarna till förlaget Bonniers bok mot antisemitismen gott att läsa dessa rader.
Låt oss återgå till huvudtemat, judarnas inställning till samhället. Klarast ser vi saken, om vi låter en jude framlägga sin ståndpunkt, låter honom sätta in attacken och även leverera kritiken. I januarinumret av Century Magazine 1928 gör den judiske skriftställaren Marcus Eli Ravage ett våldsamt angrepp mot hela den kristna världens inställning till judendomen. Det är en kort stridsskrift, briljant och medryckande, till hänsynslöshet djärv. Det finns intet spår av mindervärdighetskomplex, där är det herremannen, som tar till orda och vet vad han talar om.
Han förlöjligar de kristna, som på grund av konventionella hänsyn ej vågar stå för sin ståndpunkt i judefrågan." [Från Sthlms tingsrätts utskrifter av de fällda radioprogrammen. Akt B8-4-89 Aktb. 72]

Arthur Engberg (1888 - 1944) var socialdemokratisk politiker och publicist. Han var chefedaktör för den socialdemokratiska dagstidningen Arbetet i Malmö mellan 1918 och 1924 och för Social-Demokraten i Stockholm 1924 till 1932. Han var ecklesiastikminister i ministären Per Albin Hansson mellan 1932 och 1939 (med undantag för sommaren 1936). Som ecklesiatikminister tog Engberg bland annat initiativet till lösningen av extralärarproblemet, reformeringen av folkundervisningen, psalmboksfrågans lösning och upprättandet av Riksteatern. Engberg var akademiskt utbildad. frispråkig, rakryggad med ett stort civilcurage. Den judiska "religiöst" legitimerade rasismen provocerar och framkallar en europeisk spegelvänd nationalism som Engberg, med sin tid språkbruk, uttrycker. Om man hyller den judiska rasistiska nationalismen (sionismen) så finns det ingen anledning att fördöma Engbergs svenska nationalism. åtminstone, för att vara svensk, behöver man inte vara exklusivt kristen, muslim eller jude. Och det finns ingen religion som heter "svenskdom" eller "svenskism"! Sionismen har för övrigt förklarats av FN 1975 som en form av rasism.

JUDENDOMEN ÄR PERVERS

I TV-aktuellt torsdagen den 27 oktober framträdde den 64-årige sektledaren, som omtalats i mängder av stora reportage i pressen på senare tid. Efter det att det uppdagats, att han har utsatt flera småflickor för de mest vedervärdiga sexuella övergrepp, maskerat som någon slags mystisk, psykologisk terapi. Nu fick den svenska allmänheten i TV se honom, höra honom och vi fick veta att han heter Hans Scheike och är grafolog. Han berättade själv att han uppfattar sig som ett slags Jesus och att han är av judisk härkomst. Detta sade han uppenbarligen för att fösöka vinna sympati eller medlidande. Man fick även se honom då han steg ut ur sin cell i korridoren i häktet och ömt omfamnade en av sina indoktrinerade kvinnliga "medhjälpare". Det hela var tydligt arrangerat för att framkalla en känslosam medlidandekult kring hans fall. Men vad i hela världen har nu denne vedervärdige, judiske sektledare, som specialiserat sig på rituella, sexuella övergrepp på småflickor, med palestinakonflikten att göra? Det kan ju en och annan lyssnare kanske fråga sig. Men det här fallet har faktiskt med den judiska staten Israel att göra, fast inte direkt förstås utan snarare indirekt. För det första är det knappast någon tillfällighet att denne sektledare råkar vara av judisk börd. Det finns en stark sexualbesatthet i judendomen, vilket var och en som är en smula förtrogen med den judiska bibeln - Gamla Testamentet - och Talmud väl känner till. Att återge citat här skulle föra för långt och bli ett långrandigt föredrag på flera timmar, kanske uppemot ett dygn. Men för den bibelintresserade kan vi här i korthet nämna några exempel på lämpliga ställen att läsa. T ex andra Mosebok 22:5, första Mosebok 38: 8-10, andra Krönikeboken 11:21, andra Konungaboken 23:13, 14, Hesekiel 16:17, andra Konungaboken 9:30-33, Ester 2:12, Jesaja 23:17, 18, andra Samuelsboken 13:2, 14 och 15, Jesaja 23:16, andra Samuelsboken 13:1, 22, 28 och 29, första Mosebok 19:1-11, Hosea 4:14, första Samuelsboken 18:27, andra Samuelsboken 6: 14, 20 och 23, Jeremia 5:8, Hesekiel 23:11-17, Hosea 3:1-2, första Mosebok 39:6-7, Jeremia 29:22-23, andra Konungaboken 23:4-7, andra Samuelsboken 11: 2-4, första Mosebok 38:13-18, Hesekiel 23:2-4 och 25, andra Samuelsboken 15:16 och 16:21-23, Hosea 1:2-3, första Konungaboken 11:1-3, Job 21:23, 24, Domarboken 19:16-24, första Mosebok 38:18, 19:23, 35, och 20:12, 38:16-18 och 11:27, 29, andra Mosebok 6:20 osv, osv.

[Aktb. 10, p 18. Sändes 29/10/88] Om vi går till senare tider - till vårt århundrade - så finner vi att så gott som alla mer eller mindre perversa sexualteorier har lanserats av och drivs av övervägande judar. Den mest kände av alla dessa är självfallet Sigmund Freud. Freuds sexualbesatthet, som utövat ett oerhört inflytande inom konst, litteratur, teater, film och förstås psykologi, är så allmänt känd för bildade personer, att vi inte här behöver påminna våra lyssnare om det. Eftersom den 64-årige judiske sex - och sektledaren uppenbarligen är mycket starkt påverkad av Freuds mycket judiska sexualteorier, så kan vi här läsa upp ett citat från Freuds "Neue Folge der Vorlesungen zur Einführung in die Psykoanalyse", sidan 167 och lyder: "Man har ju tillfälle att se små flickor utan att märka att de är besatta av penisavund, men den invändningen träffar inte prick. Man kan se tillräckligt mycket hos barn, om man vet hur man ska iaktta dem. Dessutom måste man betänka hur föga barnet kan ge medvetna uttryck åt sina sexuella önskningar och hur det än mindre förmår meddela dem. Därför är vi i vår fulla rätt, när vi senare studerar spåren och följderna av dessa emotionella upplevelser hos vuxna neurotiker." Vad är det Freud säger här egentligen? Han säger, att "det finns ett alldeles speciellt sätt att iaktta små flickor" - inte det vanliga sättet utan "om man vet hur man skall göra". Ja, kanske det.
Men även om man gör sina iakttagelser på detta speciella sätt, så finns det faktiskt föga att se. Det vi istället skall göra, säger Freud, det är att studera " de senare spåren och följderna av dessa emotionella upplevelser hos vuxna neurotiker", liksom "manifestationer av infantil sexualitet hos vuxna". Men hur pass tillförlitliga är de? Sedan håller Freud på med detta ämne och mal sida upp och sida ned i flera av sina verk om sin judiska sexualbesatthet. Grundtanken hos Freud är, att sexualiteten ligger bakom allt. Alla drömmar är i grund och botten sexuella. Alla psykiska svårigheter ska vara ett utslag av hämmad sexualitet. Alla pojkar vill ha sexuellt umgänge med sin mor. Barnets liv är i grunden sexuellt. Också barnens lekar är sexuella. Han säger också att "de impulsbegär som föds på nytt med varje människa är incestbegär, kannibalism och mordlust."
Var i judendomens bibel finner vi denna perversa föreställning som ett bjudande hot från judendomens gud, Jahve? I femte Mosebok 28:53, 54 och 55 heter det följande: "Och då skall du nödgas äta din egen livsfrukt, köttet av dina söner och döttrar, dem som Herren, din Gud, har givit dig. Sådan nöd och sådant trångmål skall dina fiender försätta dig i. En man hos dig, som levde i veklighet och stor välmåga, skall så missunnsamt se på sin broder och på hustrun i sin famn och på de barn han ännu har kvar, att han icke skall vilja åt någon av dem dela med sig av sina barns kött, ty han äter det själv."
Sexualbesattheten och de perversa fantasierna och fixeringarna är alltså något typiskt judiskt. I så måtto har detta med den judiska staten Israel att göra, att troende judar ser staten Israel inte bara som det av deras gud utlovade landet utan även som en moderlig jord att ständigt befrukta och som inte får besudlas av de orena, alltså de icke-judiska palestinierna eller av andra folk. Israel är alltså ett slags sexualbesatthet.

JUDENDOMEN UNDERGRÄVER MORALEN I SVERIGE

För det andra har den 64-årige judiske sex - och sektledaren Hans Schejke att göra med Israel genom att, medvetet eller omedvetet, undergräva moralen i Sverige. Det är ett sionistiskt intresse att moralen upplöses och att allmän dekadens utbreds i icke-judiska stater och det är med den avsikten att judarna då som sionister lättare kan få ett grepp om den icke-judiska staten och lättare manipulera de icke-judiska folken till att låta sig toppridas eller styras av sionister. Utan stöd från de i förfall stadda kristna västliga demokratierna kan Israel inte överleva, vare sig ekonomiskt eller politiskt. Det ska vi utförligare redovisa i samband med uppläsningen av och kommentarer till "Sions Vises Protokoll". Låt oss här endast avslutningsvis tillägga att alla dessa mängder av mer eller mindre perversa och moralupplösande sekter självfallet inte tillåts i staten Israel. Istället är det en liberal och judisk rättighet i icke-judiska stater. Bara detta borde väl vara en tankeställare. [Aktb. 10, p 19. Sändes 29/10/88] Apropos denne judiske sex - och sektledare Hans Schejke vars ohyggligt skändliga, sexuella övergrepp på småflickor väckt stor publicitet, så har man i massmedia nogsamt undanhållit att dessa vedervärdiga sexuella sadistorgier, mot vuxna liksom mot minderåriga, har sina rötter dels i judendomens Talmud och dels i den judiske psykoanalytikern Sigmund Freuds läror, som ju vunnit så allmän spridning.

TALMUD OM SEX - KVINNAN:ETT STYCKE KÖTT FRåN SLAKTAREN

Låt oss här börja med några citat från Talmud (den judiska heliga skriften - tolkningar och förtydliganden av Gamla Testamentet). I Mo'ed Katan 17A står det följande: "När någon märker, att han grips av onda lustar, må han bege sig till en ort där han inte är känd, klä sig i svart och följa sina lustars ingivelse." Och i Nedarim 20 A, B och E i Talmud står det följande: "Mannen kan göra med sin hustru som det behagar honom. Han kan behandla henne som ett stycke kött som kommer från slaktaren, och äta efter sin smak; saltat, stekt, kokt, såsom fisk från torget. En dag kom en judinna och sade till en rabbin:'Rabbi, jag hade dukat bordet för min man, men han har vräkt omkull det.' Och rabbinen svarade: 'Min dotter, lagen har offrat er. Vad kan väl jag göra för er?'" Och i Joma 18 B och E står det följande: "Rabbi Nachmann hade för vana att utropa, då han inträdde i Sékanzib,'Vilken kvinna vill tillhöra mig för en dag?'" Ett av de vidrigaste ställena i judendomens Talmud återfinns i Nidda 47 B och lyder på följande sätt: "En flicka på tre år och en dag må du skända." Det fortsätter sedan, men det som där följer är alltför vedervärdigt för att återges i svensk översättning, varför jag läser det stycket ur judendomens Talmud på latin. På latin lyder det: "Filia trium annorum et diei unius desponsator per coitum, si autem infra 3 annos sit porrinde est, ac si quis digitum inderet in oculum id est reus laesae virginiatis quia signaculum iudicator recrescere."

Man kan gott förstå varför judedomens ledning så ivrigt undanhåller oss (icke-judar) sin Talmud i översättningar. Att massmedia också förtiger detta, tyder på den judiska makten att censurera. Hos Freud är sexualdriften bakom allt hos människor - också hos barnen - som med alla medel måste utlevas. I Freuds sista bok, som hade titeln "An outline of Psychoanalysis", säger Freud på sidan 85 följande:
"Neuroserna skulle kunna undvikas, om barnets sexualitet fick fritt utlopp, såsom det förekommer bland många primitiva raser." Observera, att de mest vanvettiga fantasier och barbariska utlopp bejakas av Freud som fullt mänskliga. Jag fortsätter att citera: "Föreställningen att bli uppäten av fadern tillhör den typiska, primära uppsättningen av barndomsföreställningar." Det säger Freud på sidan 34 i sin skrift som har titeln "The problem of anxiety". Kannibalism är alltså en typiskt mänsklig ångest, enligt Freud, vilken endast kan frigöras genom påtvingad sexuell utlevelse. Vid ett annat tillfälle, återgivet i Freuds samlade skrifter på engelska, del V sidan 266, säger Freud följande: "Fruktan att bli uppäten har jag hittills endast funnit hos män. Denna fruktan hänför sig till fadern men är sannolikt resultatet av omvandlingen av aggressiva, orala tendenser riktade mot modern. Den person barnet vill uppsluka är modern, som har närt det."

Dessa fullständigt vanvettiga, alltigenom perversa vanföreställningar av mardrömskaraktär har, genom juden Freud, förvandlats till inte bara vetenskapliga teorier, utan även - och detta är det värsta - till idéer genom vilka psykiskt störda eller sjuka människor skall botas genom dyrbar och förstörande psykoanalys.

Det är inte underligt att många kvasibetonade psykologer och terapeuter, som förläst sig på Freud och ofta skolats i hans lära, blir genompyrda av ångestfyllda, sadomasochistiska föreställningar, som de sedan utsätter sina patienter för - också de värnlösa barnen.
Här har vi sekt - och sexledaren Hans Scheike och dennes kvinnliga assistenter i ett nötskal. Samhällsmoralens fortskridande förfall och upplösning kan fortgå fullt legitimt ända tills de värsta orgierna avslöjas och de ansvariga kan dömas. Men hur ofta ertappas verkligen de skyldiga? Vi här på Radio Islam säger, att dessa perversiteter verkligen har med Israels vanvettiga rov och övergrepp mot palestinierna att göra, för palestinierna och Palestina är det skändade barnet dagligen. Judendomen är politiskt och moraliskt pervers. Denna judiska perversitet drabbar icke-judar palestinierna och andra folk.

Varför tala om Scheike?

I två korta inslag tog vi upp fallet med den i pressen mycket uppmärksammade sektledaren och sadisten Hans Scheike och sammankopplade hans judiska börd med den judiska sionismens Israel och dess våldförande av det palestinska folket.
Vi vill påvisa hur judendomen - som lära - är pervers och hur den legitimerar perversa teorier som bidrar till dekadensen.
1 - Det var denne sadistiske sektledare själv som i TV-aktuellt uppgav att han var av judisk börd, inte vi här på Radio Islam.
2 - Han framförde detta som både en förklaring och som ett urskuldande. Uppenbarligen framförde han detta mycket avsiktligt, bland annat för att därmed inhämta sympati och förståelse för sina illgärningar, när han överklagar domen på åtta års fängelse: att han, som jude, skall kunna påräkna särskild förståelse och särskild välvilja, eftersom människor i Sverige har utsatts för en så långvarig propaganda och indoktrinering från sionistiskt håll, att just judar har drabbats av särskilt svåra förföljelser och lidanden i historien. När Bonnier olagligt smugglade pengar till Lichtenstein, sade han också i tingsrätten att det var för att hjälpa förföljda judar.
3 - Direkta eller indirekta krav på denna särbehandling av judar måste uppmärksammas och tillbakavisas i jämlikhetens och rättvisans namn. Därför fanns det skäl att ta upp detta fall med den sadistiske judiske sektledaren Hans Scheike i Radio Islam. Allt vad judarna begår av grymheter mot palestinierna ursäktas idag p g a att de är judar.
4 - Det var faktiskt ingen tillfällighet att denne sällsynt sadistiske sektledare var av judisk härkomst, som många okunniga personer vill tro, då de säger att en sådan kan vara av vilken härkomst och nationalitet som helst. Detta har inget med ras eller etnisk tillhörighet att göra. Det är här en fråga om ett visst kulturellt mönster - och just därför framhöll vi att det i judendomen, den gammaltestamentligt bibliska liksom i judendomens Talmud, finns starka inslag av sadistisk liksom sadomasochistisk sexualbesatthet, vilket ju ingår i det traditionella judiska kulturmönstret. Enligt den judiska religionen är det så att: en jude som dödar en icke-jude har gjort en god gärning! Till detta kommer, som vi också påpekade, den mycket speciella och dominerande judiska psykologin, vars främste företrädare är den judiske Sigmund Freud och dennes psykoanalys, som är i hög grad besatt av sexualpatologiska föreställningar. Freud och hans psykoanalys har i särskilt hög grad attraherat judiska psykologer och omtolkare liksom även judiska patienter, vilket kan konfirmeras av alla undersökningar om denna sak.
5 - De utpräglat sexualpatologiska våld - och skräckfilmerna, av vilka de allra värsta saluförs på video, är genomgående judiska produkter från USA eller distribuerade av judiska företagare, vilket även framgår av alla undersökningar som gjorts i denna sak. Det råder ganska stor enighet i Sverige om att denna snuskiga skräpfilmproduktion är skadlig och egentligen borde straffbeläggas, men att man av missriktad iver här om yttrandefriheten inte vill förbjuda dessa, för unga sinnen särskilt skadliga, alster. När därför ett sällsynt vämjeligt fall av sexövergrepp på små flickor avslöjas, kan det inte vara annat än riktigt att de den fulla informationen som våra massmedia föredrar att förtiga. Ingen i Sverige har försökt analysera den ideologiska grunden till sexledarens skandal!
6 - Att många unga människor lockas till extremt övervåld eller till extrema sekter, beror till stor del på att de har påverkats av den perverst råa skräpkulturen, av pornografiska våldsfilmer på video men öven filmer på biograferna, liksom ibland i TV. Dessa är genomgående av amerikansk produktion. Då judiskt ägande och judiskt författande och producerande av dessa filmer är så påfallande dominant, kan det vara av stort informativt värde att upplysa om detta, liksom att informera om att denna sexualfixering är ett typiskt inslag i både den judiska gammaltestamentliga bibeln och i judiska Talmud. Att upplysa om detta är inte att förfölja judar som människor utan att befria alla människor från eländet.

EN JUDINNA SOM SKÄMS!

"Jag skäms över mitt land." Det säger Svenska Dagbladets israelkorrespondent Cordelia Edvardsson i en stor rubrik i en helsidesartikel i Aftonbladet lördagen den 29 oktober 1989. Men hur är det? Är då verkligen Israel hennes land? hon lever visserligen där sedan 1973, men hon bekänner själv, att hon inte är israelisk medborgare. Det svenska medborgarskapet passar henne bättre. Cordelia Edvardssons son, Simon, är emellertid israelisk medborgare och i Aftonbladets vördnadsfulla artikel om henne heter det så här: "Som alla andra israeliska mödrar får Cordelia finna sig i att hennes son är inkallad mellan en och två månader per år." Hur är det nu egentligen? Är Cordelia israeliska, därför att hon bor där sedan 15 år och därför att hennes son är israelisk medborgare, eller är hon trots allt svenska, eftersom hon ändå har svenskt medborgarskap och skriver för Svenska Dagbladet på - och det bör erkännas - utmärkt svenska? (Skulle man kunna säga t ex om en svensk korrespondent sedan 1973 i Irak, att hon är irakisk och att hennes son gör värnplikt i Irak?) Vet hon ut eller in? Här har vi den judiska kluvenheten i sin prydno, vilken ju tillkommit genom de sionistiska judarnas rov av Palestina och utropandet av den judiska staten Israel för över 40 år sedan. En schizofren situation, som lägger ytterligare börda på judarna och som de inte gärna kan skylla ifrån sig på de andra folken, för vad de brukar kalla antisemitism.
Så här säger Cordelia Edvardsson vidare i Aftonbladet: "Alla judar, var de än befinner sig i världen, vill se Israel som en del av sig själva. Därför förnekar de eller försöker hitta försvar för det som händer där nu." Det uttalandet är intressant att notera av två skäl. För det första är det ett erkännande av den sionistiska kardinalsatsen, dvs att alla världens judar, var de än bor och vilket medborgarskap de än har, är en del av Israel och kan därmed självfallet inte vara lojala till de stater där de har medborgarskap, om dessa stater på ett eller annat sätt skulle frondera sig mot Israel, som Sverige gör t ex mot Sydafrika för apartheidsystemet. Om Sverige skulle - vilket vore både logiskt och rättvist - fördöma Israel för dess judiska rasism och genomföra bojkott mot Israel, så skulle judarna i Sverige kraftfullt protestera och ta Israels parti mot Sverige. Alla vet detta men man håller tyst om det. Nu erkänner den respekterade, judiska journalisten Cordelia Edvardsson, att det förhåller sig just på det sättet.
För det andra erkänner Cordelia Edvardsson, att judar överallt i världen antingen försöker hitta ett försvar för de oerhörda och ständiga, israeliska våldsövergreppen mot palestinierna eller också helt enkelt förneka dem. Alltså: judarna försvarar Israels flagranta illgärningar som nödvändiga och rättfärdiga eller också förnekar man det - det som är uppenbart. Det är ett mycket intressant medgivande av Cordelia Edvardsson. Tyvärr går hon inte ett steg längre och frågar sig: hur kommer detta sig? Hon ger emellertid en antydan till svar, när hon citerar ett känt uttalande som lyder: "Det är lättare att ta juden ur ghettot än att ta ghettot ur juden." För just däri ligger en del av förklaringen, nämligen att judarna sitter kvar i ghettot, som de själva byggt och ingalunda påtvingats av andra. Detta har den förre sionistledaren Nahum Goldmann öppet erkänt i sin bok som har titeln "Den judiska paradoxen" och utkom på svenska 1978. Den var från början inte avsedd för en icke-judisk läsekrets. Ghettot har judarna själva byggt för att isolera sig från andra folk och för att inte bli "förorenade" av andra folk, dvs gojerna. Inom sina ghetton hade judarna i århundraden och årtusenden egen självförvaltning och den var en bedrövelse och en pina för det stora flertalet judar. Därom får man en liten inblick i den judiske författaren och nobelpristagaren Singers romaner.

ISRAEL

Med Israel har så judarna skapat ett nytt ghetto och där sitter de fast i sin hatiska misstro och fruktan för omvärlden och beter sig som hysteriska vettvillingar, när de med väpnad militär skjuter barn, kvinnor, åldringar och män bland vapenlösa palestinier och när de i s k vedergällningsaktioner företar den ena flygraiden efter den andra och bombar värnlösa civila - palestinier liksom libaneser - i byar och flyktingläger. I sin krönika, publicerad i samma nummer av Aftonbladet, skriver tidningens chefredaktör, Gunnar Fredriksson, mot slutet av sin artikel följande: "Efter alla år är det nu bara med viss tankspriddhet som jag följer politiken i Israel. Man kan lika gärna läsa Bibeln för att försöka förstå något." Just det. Därför har vi här i Radio Islam så ofta sökt upp just den judiska Bibeln, Gamla Testamentet, och citerat ur den. För då förstår man en hel del om vad Israel är och varför Israel är så våldsfixerat och så uppfyllt av fruktan, ångest och hat och aldrig vare sig vill eller kan försona sig med sina grannar. Som det utvalda Herrens egendomsfolk anser sig judarna också vara överlägsna alla andra folk och ha rätt att röva grannfolkens land och förinta eller förslava grannfolken. Vi ber att få påpeka, att detta är inga judefientliga eller antisemitiska påhitt, utan det är vad judarna själva säger i sin heliga Bibel, där deras gud, Jahve, befaller dem just att förinta eller förslava alla de folk som han ger i judarnas våld.
Eftersom det kanske finns en och annan ny lyssnare i vårt program idag, så får vi väl återge ännu en gång ett belysande citat från den judiska bibeln, t o m från dess allra heligaste avsnitt, nämligen Torah, den judiska Lagen, femte Mosebok 7:16 där det står följande: "Och alla de folk som Herren, din Gud, giver i din hand skall du utrota. Du skall inte visa dem någon skonsamhet." Om detta hade sagts av en vansinnig och maktgalen banditledare eller av någon stackars mentalpatient, som lider av svårartad tvångsneuros och förföljelsemani, då hade man ju lugnt kunnat avfärda saken, men nu råkar det stå i Bibeln, i judendomens Bibel, i judendomens mest heliga Lag, Torah och det är deras gud, Jahve, som befaller detta till sitt utvalda folk i sin främste profets, nämligen Moses mun. Då blir saken genast viktig och alls inte ointressant. Inget som man bara kan gå förbi eller rycka på axlarna åt. Allra minst kan palestinierna nonchalera detta. Det folk som berövats sitt land just av judarna och som sedan dagligen och stundligen utsätts för de grövsta övergrepp av dessa väpnade, israeliska judar. Därför protesterar de våldsamt och vill väcka vår uppmärksamhet på denna vanvettiga och grymma orättvisa. För att förstå något om palestiniernas lidanden och oupphörliga förnedring har Aftonbladet i samma nummer - alltså lördagen den 29 oktober - på ett helt mittuppslag en artikel med följande rubrik: "De mördade min bästa vän". Där berättas det att tvååriga palestiniern H. tillhörande en palestinsk flyktingfamilj i Södertälje, gråter nu när hon just fått veta att hennes bäste vän, en fyraårig palestinsk pojke, Dia, skjutits ihjäl av israeliska soldater. Rena barnamordet alltså. Vad är väl detta om inte rena hysteriska barbariet? Palestinier som vi har kontakt med här på Radio Islam, ber oss att försöka åskådliggöra hur palestinierna verkligen upplever det judiska tyranniets Israel.

OM TENSTA BOMBAS ...

Tänk er, alla svenska lyssnare, att några baltiska flyktingar i Sverige i desperation dödar några sovjetiska officerare på besök i Sverige vid en militärmanöver och att Sovjet till följd av detta skulle företa en rad s k repressalieaktioner och dåna hit till Sverige med ett massivt uppbåd av bombplan och bomba några flyktingläger här och där i Sverige och på vägen släppa kvarvarande bomber över Tensta, Rinkeby och Södertälje. Där det bor ganska många flyktingar även om det inte är så många baltiska. Och att Sovjet skulle upprepa dessa repressalieaktioner tre gånger inom loppet av en vecka. Dessutom skulle Sovjet bomba sönder alla de svenska kärnkraftverken, eftersom Sovjet misstänker att det nog kan tillverkas atombomber där.Vad skulle det svenska folket och den svenska regeringen och de svenska oppositionspartierna säga om detta? Och vad skulle svenska folket tycka och tänka? Skulle man stillatigande och helt passivt och undergivet finna sig i allt detta och hysa den största och varmaste förståelse för andra länder som sade till Sverige: 'Visst är det djupt beklagligt vad som händer er, men ni får förstå, att Sovjet inte kan acceptera den terrorism som utövas från svenskt territorium och vi ber er svenskar att inte låta våldets spiral öka för det leder ju ingen vart.'

OM SVERIGE OCKUPERAS ... TITTA I TELEFONKATALOGEN

Vi kan ta ett mera konkret jämförande exempel. Låt oss tänka oss, att Sovjet bara tar hela den svenska kustremsan och alla kustlandskapen från Skåne upp till Norrbotten - alltså utmed Östersjön, ålands hav och Bottniska viken - och att Sovjet med våld driver iväg alla svenskar till de västra landskapen. Ungefär hälften av Sveriges befolkning kommer då att fördrivas. Kvarvarande svenskar skulle degraderas till andra klassens medborgare och på inga villkor få sina anhöriga, som flytt eller bott i de sovjetockuperade delarna, att återvända samtidigt som sovjetiska medborgare (och alla kommunister) fritt skulle få strömma in i dessa delar av Sverige. Skulle svenskarna då finna sig i detta och hysa den allra största förståelse, om övriga länder förmanade svenskarna att inte göra motstånd och inte sträva efter att återfå sitt eget land i dess helhet? Samtidigt skulle de svenskar som ändå gör motstånd ock kallas "terrorister", utsättas för ständiga övergrepp och små svenska barn, gamlingar och kvinnor skulle utsättas för ockupationsmaktens soldaters grymma order, som går ut på att knäcka deras ben, skjuta med ömsom skarp ammunition på dem och ömsom plastkulor, som antingen dödar eller invalidiserar dem.
På nätterna skulle ockupationsmaktens soldater och väpnade horder av inkräktande s k "bosättare" tränga in i svenskarnas hus eller forsla iväg dem till koncentrationsläger (utan dom eller rannsakan), där de skulle utsättas för dem mest vedervärdiga tortyr. Skulle svenskarna finna sig i detta och säga: 'Ack, vi måste erkänna realiteterna. Sovjet (och alla kommunisterna) har en särskild gud, som lovat sovjetfolket (och komnmunisterna) Sverige som en del av sitt heliga och utlovade land. Det måste vi böja oss för. Sovjet är ändå världens första och största, socialistiska stat och det är något mycket fint och respektabelt som vi borde förstå att böja oss för.' Skulle svenskarna finna sig i detta? Skulle de säga så verkligen? Nej, naturligtvis inte.

SVENSKARNA ÄR INTE FEGA

Sådana trälar och fega, ynkliga kräk, som böjer sig för den brutala och orättfärdiga övermakten, det är inte svenskarna. Det är inte palestinierna heller. De skulle bjuda motstånd ända tills inkräktarna och deras mordiska "religion" hade körts ur landet. Eller hur? Men varför ska då inte palestinierna få bjuda sitt yttersta motstånd mot den sionistiska inkräktarstaten Israel? Vi frågar oss: varför?? Att bekämpa orättvisan och våldets övermakt är en bjudande rätt och plikt för alla folk - för palestinierna liksom för svenskarna. Ska övermaktens arrogans kunna bekämpas här i världen, så måste vi hålla ihop och visa vår solidaritet med dem som bekämpar orättfärdigheten och våldets arrogans. Palestinierna för en sådan kamp och de väntar på vår solidaritet - en solidaritet, som måste avkrävas de olika politiska partierna i Sverige liksom i andra länder i världen för att påverka regeringarna att gemensamt ställa allt starkare krav på Israel att gå in i fredsunderhandlingar. Till att börja med underhandlingar om att dra sig tillbaka från de sedan 1967 ockuperade Västbanken och Gaza, liksom göra hela Jerusalem till en internationell stad, öppen för alla tre religionerna kristendom, Islam och judendom - under FN-kontroll.

DET MÅSTE BLI EN DEMOKRATISK STAT

Därefter får det bli en förhandlingsfråga, när Israel ska upplösas som en rent judisk rasiststat och övergå till en demokratisk palestinsk stat med lika rättigheter för judar och palestinska araber, kristna och muslimer, lika rättigheter för alla trosriktningar - judendom, Islam och kristendom. Någon exklusivt judisk stat på ett erövrat palestinskt land kan aldrig bestå i längden. Ju förr de israeliska och, i utlandet bosatta, judarna inser detta, desto bättre för freden och samförståndet. Till sist: visst är det bra, att Cordelia Edvardsson skäms över Israel för dess övergrepp - man är ju tacksam för litet, när det gäller de israeliska judarna - men Cordelia måste gå ett steg till och skämmas över hela Israel, från dess början för ö